Confessions of a smalltowngirl

Just another Bloggproffs.se weblog

It´s what u want that´s hard to get.. Not what u need..

Så, helgen är slut och jag har tappat suget på helgerna kan jag säga..
2 helger i rad har varit riktigt dåliga..
Vännerna är ju lyckan i dessa konstiga tider..
Som tur är så har förfesterna varit riktigt roliga..
Fredagen blev nyktert och leka fylletaxi åt alla vänner..
Lördagen blev upp tidigt för att åka o hämta Emil o Jesper ute i Hemsjö..

Sedan hem och packa ner alla mina grejor för att dra till Bella och färga hennes hår och göra iordning mig själv inför kvällen..
Förfesten var riktigt rolig, underbart folk och bara umgås..
Sedan blev det Stures vilket sög så det blev hotellet, fick även med mig min underbara syssling Robban..
Hotellet var mer givande, en stund iallafall..
Sen stod jag helt plötsligt ansikte mot ansikte med den enda människan jag försökt att undvika det senaste..
Och då kraschade det, eftersom jag redan såg i blick, fick höra i ord det jag egentligen vetat hela tiden, men som ändå var hårt att höra..
Då kommer vi till detta igen ”hur kunde jag vara så dum”..
Men, man måste göra misstag för att lära sig av dom..
Sedan träffade jag på alldeles för mycket folk som jag helst inte ville stöta på, inte när kvällen redan började gå åt helvete..
Tillslut fick jag sådan panik så jag bokstavligen sprang ut ifrån hotellet..

Gick hem och då kom nästa katastrof.. Inget jag tänker skriva om..
Kan säga att jag har ett lillfinger som gör ont och har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv tror jag..
Fick ringt Emil som inte hörde ngt vad jag sa eftersom han fortfarande var kvar på hotellet så jag fick sända iväg ett sms snabbt..
Tog 5 minuter så var både Emil och Bank hos mig..
Och jag tackar dom tusen gånger om för att dom fanns hos mig då!

Varför ska all skit hände mig? Kanske borde skylla mig själv med tanke på att jag bestämde mig för att gå hem själv..
Vilket aldrig kommer hända igen om jag känner mina vänner rätt!
Nu låter allt kanske värre än vad det är, men vad jag upptäckte hos mig var en sida jag aldrig visat före..
Jag är visst tuffare än jag trodde.. Att jag klarade mig själv och helskinnad hem var helt otroligt..
Lustiga är att jag skrattar åt det.. Mest för att jag är stolt över mig själv som inte tappade fattningen..

Men men, nu är det tre dagar kvar sedan är det den ”underbara” julafton som alla längtar efter..
Sen blir det juldagsparty på hotellet.. Och nej jag ska inte gå hem tidigare eller själv..
Sen sticker vi, Norge here we come!

Kan behövas..

Så för att sammanfatta denna helgen så kan jag säga ”katastrof” men också ”uppvaknande”..
Skit händer, och det är bara att ta tag i det med en gång istället för att låta det gå..
Mitt horoskop sa idag att jag skulle ”face the fear and u will get u´r answer, in one way or the other”.. och titta så rätt det hade!
Stämde faktiskt ganska bra, fast jag fick mitt svar igår..
Det roliga i det hela är jag att aldrig fick svaret berättat för mig i ord, det räckte med en blick, och ”vi behöver prata”..
Så jag gav upp ganska fort för de orden sa allt..

Haha, ens problem känns ganska patetiska ibland, vilken tur att man kan skratta åt det då!

Emmelie

posted by semaphira in Uncategorized and have Comments (3)

So that´s it ? Shit..

Nu är det alldeles för kallt och jag är alldeles för ambitiös..

-8 + att jag gått upp 2½ timme innan jag börjar trots brist på sömn..
Suck suck och åter suck..
Och nu är det även 5 dagar sedan jag krävde ett svar, har jag fått det ? Nej..
Vad hände med vardagens enkelhet ?

Vet inte riktigt vad som händer med samhället och människorna i det, verkar som alla lever i sin egna lilla bubbla..
Det blir många bubblor att spräcka..
Men nu är det iallafall exakt en vecka kvar till jul, och jag är inte superlycklig direkt..

Var ju ett tag sen jag förklarade att julen förlorat sin mening..
Egentligen gjorde den det redan 1999 då morfar gick bort..
Ärligt talat så har inte julen betytt mer än en dag med falska leenden och ”vill ha”- begär..
Och denna julen blir första utan både morfar och mormor så jag menar, ligga i sängen hela dagen och äta sig tjock låter som en roligare jul än att försöka fira den..
Men man ställer ju upp för resterande familjen..
Jag må ha blivit kall, men absolut inte så kall..

Får iallafall träffa Emil på kvällen så jag kan få tankarna på annat, vilket jag är glad för..
Och snart drar det iväg till Norge iallafall och jag längtar som ett litet barn väntar på tomten..
Ska bli helt underbart att få kasta sig utför backarna igen..

Igår fick jag en uppenbarelse.. Kommer inte riktigt ihåg varför egentligen..
Men jag fick en positiv och en negativ så egentligen 2 uppenbarelser..

Den positiva är ; Tror aldrig det skulle funkat..
Den negativa är ; Jag vill att det ska funka..

Nu blir det läsa lite ur Kristin Casts 5;e bok ifrån ”House of Night” serien.. Underbar serie..
Sedan blir det jobb..

Hoppalång!

Emmelie

posted by semaphira in Uncategorized and have No Comments

It´s a good thing I´m still me..

Jag tror jag behöver köpa mig ett samvete snart..
Verkar som att jag blivit en isprinsessa eller något liknande..
Känslosamma jag försvann helt och hållet, knepigt det där.
Men antar att jag bara är vaksam..
Tycker inte om att bli sårad, men vem gör egentligen det?
Dagarna har gått och jag har tänkt igenom mycket saker, gång efter gång..
Disskuterat dom, speciellt med Bella..
Det bästa är väl att det inte bara är jag som upptäckt att något förändrats, dom flesta runt mig märkte det i helgen också..
Men ingen av oss kan sätta fingret på vad..

Och det är nästan värre att inte veta än att kanske bli sårad av sanningen..
Sanningen är oftast smärtsam, men den är sann..
Och man slipper gå omkring och undra vad man gjorde fel..

Jag som tyckte att jag skött allting felfritt, men det var väl kanske just det spelet som satte stop för vad som kunde ske.
Jag kände mig så lycklig för att jag hittat tillbaka till mig själv och det livet jag letat efter..
Och alla som känner mig vet vad som fick mig att hitta tillbaka..
Och Maw Gawd vad bra det var också..

Tråkigt att det skulle ta denna vändpunkten, men brist på respekt till andra människor så upptäckte jag att den respekten jag hade för just detta försvann lika fort som det sluta visa mig respekt..
Som sagt, lika bra att var ärlig från början istället..

Kan sätta händelsen i tre moment..

1; Förvirrande (I början)
2; Underbart (Under tiden)
3; Respektlöst (Nu)

Så har det varit.. Hmmm

15869_315078420290_883465290_9532443_798570_n

11841_215208175521_644325521_4145781_978131_n

11841_229323435521_644325521_4238136_4076428_n1

Tre bilder ifrån tre olika stadier under detta halvår som passerat..
ETT HALVÅR, och man kan inte ens få lite ärlighet!

Snacka om att missta sig..

Emmelie

posted by semaphira in Uncategorized and have Comment (1)

The triology

Då var ännu en veckas arbete på sin plats och schemat ändrat.. Nu blir det 11-1930 hela veckan..
Med allt som hänt så är jag ganska glad över att vara borta så länge på dagarna faktiskt..
Behöver komma iväg och lägga tankarna på annat faktiskt..

Vaknade idag och kände mig lycklig fast inte ljust lycklig, mer lycklig på ett mörkt sätt..
Ungefär ”jag gick miste om något jag ville ha, men är tacksam för det jag har”..
Det är konstigt det där med känslor, om jag tänker efter på det halvåret som varit så har jag bit för bit låtit känslorna styra mig, har varit mer instängd i mitt egna lilla huvud..
Så länge känslorna inte fanns där kunde inget stoppa mig, men nu har det tagit tvärstopp..
Men som sagt jag är varken ledsen eller sårad, har mig själv att skylla..
Eftersom det var en överrenskommelse redan från början att det inte skulle gå emot det seriösa..
Men jag missade visst den gränsen tillslut..

Men vad kan man göra ?
Bara leva livet, och jag är fortfarande glada/positiva jag..
Alltid leendes.

Men ljuger väl om jag säger att man inte har ett litet hopp kvar..
Men jag behöver bara en del svar först, för det är svårt att gå igenom livet när det känns som man gjort något fel, fast man kan inte förstå vad..

Knepigt det där..

Nu blir det åka till jobbet!!

Solong suckers!

posted by semaphira in Uncategorized and have Comments (3)

Just because I said so!


Då var ännu en helg över och den har varit annorlunda..
Sämsta på länge, hände egentligen ingenting, och det blev hemgång tidigt..
Ska skriva ett lite annorlunda inlägg idag, ärligt, öppet och ganska bittert..
Eller egentligen är det nog mer realistiskt än bittert..

Sedan ett halvår tillbaka så har mitt liv förändrats radikalt, det ena efter det andra har försvunnit medans mycket nytt har kommit in..
Jag blev singel och det var väldigt svårt i början, för jag visste egentligen ingenting om det livet..
Inte på äldre dar i alla fall..

Men efter 1 månad så hände något, jag började hitta greppet om hela singellivet, och jag njöt av varje sekund, det var underbart..
Jag levde i en drömvärld, och det var fantastiskt..
En viss händelse fick mig att insé att livet faktiskt har så mycket mer att erbjuda och att det alltid går vidare, så hur mycket jag än inte velat erkänna det för mig själv så var det pga den ”händelsen” som det blev lätt att gå vidare..
(Och denna händelsen har återkommit under nästan varje vecka nu i snart ett halvår..)
Jag har mått bättre än jag någonsin gjort, och varje vecka, varje helg har varit underbar..

Tills en tjejkompis till mig frågade hur jag mådde av dessa händelser..
Eller rättare sagt , hur jag kände mig i kroppen av det, ni vet, hjärta, hjärna, själ etc.
Det var som om jag gick in i en mur, för jag hade inte tänkt på det på något känslomässigt sätt överhuvudtaget, det har mest varit pricken över i:et för mitt fantastiska liv, som det såg ut..
Och jag svarade med den klassiska frasen ”Ingenting”..
För jag kände ingenting, vännerna tjatade på mig om och om igen om att dom såg/hörde på mig att jag faktiskt kände mer än jag vågade erkänna.
Det var då vi började diskutera mina regler och spel som jag höll på med..
Jag hade/har satt upp en mur omkring hela mig, och den muren fick inte rasera för då hade det betytt att jag själv hade raserat..
Jag framstod som känslokall och mannlig..
(Det där med mannlig kan disskuteras)
Men det är bara sådan jag är, så fort jag visar mig sårbar om ens för en sekund så raserar allt.
Jag klarade mig bra som jag var..
Mina spel jag höll på med funkade hur bra som helst..

Tills en helg, en kväll då jag började känna mer än jag hade menat att känna.
Självklart blev jag livrädd och sprang ifrån situationen så fort jag kunde..
Efter det satte jag upp ännu mer regler och ännu mera mur, fast en mjukare mur..
En som inte kunde rasera men ändå kunde visa en varmare sida..
Tills en kväll, jag kommer ihåg att vi var hos Bella och jag och Bells gick ut och skulle ta en cigg när hon sa till mig ”Men gumman hur är det”..
Första gången hon sett mig sårbar, jag kom till insikt att situationen jag var i var jobbigare än vad jag trott..
Hon gav mig en kram och jag förklarade hur det var och sedan ställde jag mig upp tog ett djupt andetag och var mig själv igen..
Det är det enda som krävs för att jag ska svälja det sårbara och glömma av det helt och hållet, hur jobbig en situation än är..
Sen fortsatte livet som vanligt..
Men jag var lyckligare än innan, och kunde inte sätta fingret på vad det var..
Och dessa händelser som återkom hela tiden, dom började kännas mer säkra, mer trygga, mer seriösa..
Och jag trivdes faktiskt, förutom att jag stod mitt i en ”gåta som jag inte kunde lösa”..
Och jag var riktigt lycklig..

Tills jag en dag märkte att jag hade rivit ner min mur till grunden, muren var borta och det kändes skönt, men jag var vaksam och beredd att bygga upp den fort igen om det skulle behövas..

Igår byggdes den upp igen..
Jag märkte att det jag kanske till en liten procent trott på inte verkade vara riktigt, det verkade bara som att det var en del av mitt ”drömliv” jag levt och att jag vaknat upp till verkligheten..
Jag har i några veckors tid inte haft någon mur runt mig, och det har känts skönt att slippa ha den där, för det har varit jobbigt att alltid vara på sin vakt..
Men igår hände något som fick mig att ta ett djupt andetag och bygga upp muren igen..
Jag är varken sårad eller ledsen, mest förbannad på mig själv för att jag var så korkad att riva allt jag byggt upp..

Men det är lättare att bygga upp igen än att riva..
Så åter igen är jag en levande mur..

Men jag kan inte gräma mig för det, man kommer dra många lotter genom livet och man kan inte alltid vinna, även fast man faktiskt önskar att man gjorde det..
Hur många nitlotter kommer vi inte över i livet egenligen ?

FAST, nu måste jag erkänna att det jag upplevde, var med, hade inte var en nitlott, det är tack vare det som jag börjat leva igen, leva det livet som jag letat efter så länge.
Kanske är därför som det är så svårt att erkänna för mig själv att det lilla hoppet jag hade kanske inte var menat att va..

Suck, livet är inte lätt ibland.
Men man ska aldrig sluta hoppas..
Allt kommer bli bra och livet ger en bergodalbanor, det är bara att åka med och leva !

//Emmelie

posted by semaphira in Småstadslivet and have Comments (2)

Highway to life

Det är knepigt..
Ibland känns det som ”Början på något nytt”, men sekunden efter känns det som ”Slutet på något verkligt”..
Det märkligaste är att jag inte verkar bry mig så mycket..
Men då är frågan, var det så viktigt ?
Men så ännu en sekund efter det så börjar magen demonstrera och sänder ut signaler som säger ”jag vill inte att det ska vara slutet”..

Jag mår bra av det, då vill jag ha kvar det..

Nu blir det Hönö

posted by semaphira in Uncategorized and have Comments (2)

I hate that I do feel something..

Kvällen har varit bra..
Erik vann Idol, Stures vad en besvikelse..
Underbart folk att gå dit med, men folket på Stures var inte vad man tänkte sig..

Nu till det jag tänkte skriva..
Lite alkoholpåverkad så kommer tankarna fram..

Jag avskyr att bräcka min mur som jag satt upp, jag är bra på att dölja mina känslor..
Stenansiktet så att säga..

Men jag avskyr att jag känner något som jag inte känt förut när jag inte vet vart allt är påväg..
Att inte veta är väl det svåraste..
Mina egna känslor kan jag ta hand om på mitt egna sätt, i lugn och ro..

Men jag måste bara få det ur mig.. Jag känner mer än vad många tror..
Om vad säger jag inte, vissa fattar, vissa inte..
Kryptiska människa..

That´s me..

Som sagt, good day, good night, good bye..

”If you want me, just come and get me, that´s  all it takes…”

Yippikayeay mother fu**er..!

natti

posted by semaphira in Uncategorized and have No Comments

It´s hello thursday

Ibland är det läskigt att vara själv, man önskar man hade en famn att krypa intill..
Tills man lär sig att man klarar sig på egen hand..

Nu blir det jobb, vaknade i normal tid idag iallafall..

Good day!

Emmelie

posted by semaphira in Uncategorized and have Comment (1)

Pag-ibig at namimighati

Är helt slutkörd i kropp och i tankar, jobbet har varit kaotiskt hela veckan än sålänge och mer kommer det bli !
Imorgon kommer veckans värsta dag och jag vill helst bara sova bort den..
Inte nog med det så stationerar dom mig i Gråbo imorgon..
Yeay me!!

Tankarna har ärligt talat varit tomma, likgiltiga hela veckan och jag är bara trött på att tänka..
Blev för mycket tankeställare i helgen så jag valde att flytta undan alla tankarna och sluta tänka helt och hållet på onödiga saker..
Det gör vi dock ganska ofta, låter oss själva kasta oss in i tankebanor som inte är speciellt nyttiga eller speciellt viktiga.
Men det är väl normalt antar jag..

Igår var jag iallafall på Mimsans dansuppvisning, var riktigt roligt..
Försov mig dock till jobbet idag också, vaknade 06:52 och börjar 07:15 i Stenkullen, lite bråttom fick jag..
Men blev utvilad iallafall och det är ju någorlunda skönt.

Nu blir det sängen för jag behöver alla krafter jag kan få inför morgondagen!
Nattinatti

Emmelie

posted by semaphira in Uncategorized and have No Comments

Life is always the same struggle..

Tänkte uppdatera lite eftersom gårdagens inlägg inte riktigt fick sin rätta plats pga olika händelser..
Men helgen var iallafall riktigt mysig, i Fredags vad vi uppe hos min far jag och mina Emilar..
var riktigt mysigt, vid 00 tiden bestämde vi oss att dra ner till Stures, där var det full rulle, träffade massa mysiga vänner och gamla bekanta så det var mysigt, avslutade på Mcdonalds som vanligt..
Kom väl hem runt 01:30 kan jag tänka mig, la mig i sängen och kollade SATC (sexandthecity) säsong 1.. (har hela boxen)
Fick samtal och nattsällskap vilket alltid är lika mysigt..

Vaknade senare än jag hade hoppats på, runt 11:30..
Gick upp till Jesper efter ett tag och drack massor utav kaffe och blev helt slut i kroppen..
Önskade tom att det skulle vara Söndag istället för Lördag..
Men gick hem och piffade till mig inför kvällens bravader runt 16, Emil plockade upp mig runt 17:30 och då drog det av till Bells..
Där var det förfest och riktigt riktigt roligt faktiskt, fick många sjuka skratt och det var längesedan jag skrattat så mycket faktiskt..
Var riktigt gott folk där och vi drog vidare till hotellet senare..
Blev tyvärr en tidig hemgång (runt 01:15) för jag var helt slut och orkade inte längre än så..
Blev ett långt telefonsamtal i typ en timme och det var ganska behövligt faktiskt..
Sedan blev det en ensam natt vilket jag upptäckte tillslut var ganska behövligt faktiskt..

Lite bilder kommer som jag snott av Emma.. (förlåt emma) :)

dsc04598-225x300

dsc04601-300x225dsc04610-300x225

Som tur är så blir det inget ”dagens” inlägg..
var glada för det, för det hade inte blivit ett glatt inlägg..

Godnatt!

posted by semaphira in Uncategorized and have Comments (2)
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu