Då är man inne på andra dagen sjuklighet..
Inte roligt någonstans, den där förbaskade grissprutan jag tog i Måndags gjorde ingen nytta alls..
Måndagen var lite jobbig, mådde inte speciellt bra när jag vaknade, men som den äkta fightern jag är så ville jag ändå försöka jobba..
På jobbet så ville arbetskamraterna att jag skulle köra klart min Gråbotur för att sedan åka raka vägen hem.
Men jag tyckte att när jag väl var där så kunde jag ju jobba fullt ut..
Och det märktes långa vägar att jag var dålig, var helt orkeslös och jätte känslig..
Så fort en ganska stark låt kom på på bilradion så blev jag känslig..
Men det har gått bort, var bara Måndagen..
Åkte och tog sprutan direkt efter jobbet..
Och Tisdag och Onsdag har blivit soffliggandes dagar, blev dålig av den, blir en hemma dag imorgon också..
Men på Fredag hoppas jag vara fit for fight igen..

Inte roligt någonstans att vara hemma, blir för mycket ensamtid och alldeles för mycket rastlöshet..
Jag som var så glad att få jobba heltid fram till årsskiftet..
Suck suck och åter suck..

Har inte gjort något nyttigt egentligen, okej, jag har fått inhandlat nästan alla mina julklappar..
Hittat dom flesta på underbara sidan www.bluebox.se
Fanns riktigt roliga saker där, vilket resulterade i att jag bestämde mig för att köpa allt där sedan när det väl är tid för att fly ifrån boet..
Så det var väl nyttigt..
Sedan har jag äntligen fått läsa igenom månadens Tema i min tidning (Världens Historia)..
Temat var dock Jesus, därför det tog ett tag för mig att börja läsa..
Har inte mycket till övers för det där..

Men tänkte jag kunde ge det en chans, det handlade trots allt om vetenskapens Jesus och inte Bibelns Jesus..
Och det visade sig vara riktigt intressant, jag tänker dock inte disskutera vad jag tycker om Jesus..
Kan få fel intryck och dåliga vibbar eftersom jag inte tror på hela det där kristna..
Så det får räcka med ett ord : Intressant..

Fick äntligen iväg ett mail till min älskade faster som befinner sig på andra sidan jordklotet.
Har dragit mig för att skicka iväg ett, för jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva pga vissa händelser..
Men fick iallafall iväg ett mail och vilket mail sen..
Det blev det längsta mailet jag skickat någonsin, och ska jag vara ärlig, det var det ärligaste jag skrivit/sagt på ett bra tag, hur mycket jag än älskar mina vänner, litar på dom och öppnar mig för dom så kommer jag alltid att vara lite reserverad när det kommer till mig själv om hur jag känner mm mm..
Har svårt att visa mig sårbar inför folk förutom en människa, min faster..
Jag skrev saker som jag inte kunnat erkänna ens för mig själv det senaste…
Jag trodde det skulle kännas skönt att äntligen få ut lite, men det känns helt tvärtom.
Nu har jag sänkt muren helt och hållet, inför mig själv iallafall..

Det känns inte bra, fast ändå.. äsch jag vet inte, kan inte förklara det ens..

En sak jag kommer underfund med dessa sjukdagar är att, allt är alltid som det verkar..
Inga gömda känslor, inga förhoppningar om ändringar..
Även fast det känns så för ett litet tag så kommer allt alltid vara som det verkar..
Punkt slut..

Sedan en annan sak, vad har hänt med världen och sina löften ?
Eller inte löften heller egentligen..

”Jag ringer” (ringer inte)
”Jag kommer sen” (Kommer inte sen)
”Jag finns här för dig” ( finns inte här)
”Gör det där snart” (Gör det aldrig)..

Ja, ni fattar nog vad jag menar..

Med andra ord, ”mycket snack och lite arbete”

Bla bla bla… jag bara svamlar..
Nu ska jag ta ett stort glas Julmust och njuta av att det är mer än 2 veckor kvar till jul.. (tar det där en annan gång)
Sedan blir det sängen och läsa medans jag kollar på Sex and the City..

Go´natt..

Emmelie

Tänker vara en jobbig, tjatig människa lite snabbt bara..
Hittade texten jag skrev till mormors begravning idag..
Tänkte bara lägga upp den för den betyder väldigt mycket..
Och jag kom på mig själv att tänka på henne för första gången på länge..

VÅRAN MORMOR

Även om en blomma vissnar så kommer den tillbaka lika vacker som innan
Även om gräset klipps så växer det upp lika grönt som det var förra våren.
Om skogen skövlas så växer träden sig lika ståtliga som för 100 år sedan.
Men när en människa försvinner så vet vi att hon inte längre kommer födas till samma skepnad.
Kanske att hon en dag dyker upp iförd en förklädnad.
Hon kanske är en duva, en katt, ett träf eller varför inte en liten nyckelpiga så fri?.

Att förlora någon är aldrig lätt, man kan aldrig förbereda sig för den olyckan.
Man kan i psyket kanske förstå att det snart kommer hände, men hjärtat kan aldrig förbereda sig för den sorgen.
Vi har förlorat våran älskade mormor, något ondskefullt drog tag i henne och släppte henne aldrig, vi kunde bara stå och se på medans hon drogs bort ifrån oss mer och mer.
Men nu såhär efteråt så har tankarna förändrats-
Det var aldrig ondskan som drog i henne, det var den personen hon älskat högst på denna jord i flera år.
Morfar.
När han märkte att mormor bara led här på vår jord så var det han som tog tag i henne, ingen främmande hand, det var en hand som mormor så många gånger kramar, kysst och hållt i.
Vi kan aldrig sluta sakna henne, men vi kan med gott samvete somna varje natt med vetskapen om att hon faktiskt är där hon hör hemme, i famnen på morfar.

Våra minnen bär vi med oss livet ut, och det är dom som stärker oss,
för även om det är en stor tragedi som har inträffat så har vi alldeles för många år av lycka för att tragedin ska vara total.
Vi har i många år fått lära känna mormor, fått älska henne, blivit älskade av henne och det är det som räknas, för när allt kommer omkring så är det kärleken till våra nära och kära som bär oss genom livet, en ensam själv är ingen själv, men en omtyckt själ, den får leva i många lyckliga år omringad av de som älskar henne.

Hade mormor sett hur vi sörjde och saknade henne hade hon så snällt bett oss sluta för ”det kommer bli bra”.
Man kan aldrig säga farväl för alltid, men jag vet att mormor för första gången på 2 år inte har ont, och att hon är lycklig och det är det allra viktigare.

Vi älskar och saknar dig dag som natt..

Emmelie 1/3 2009..

Nu är det inte så att jag vill ha massa snälla och omtänksamma ord pga detta..
Jag behövde bara tillägna detta till min älskade mormor..
Så känn ingen omtanke eller något sådant..
För hur det än är så har jag gått vidare.
Jag kan ses som en känslokall människa för att jag inte fäller några tårar, eller för att jag inte pratar om sorgen.
Men det är bara sån jag är, jag pratar och minns hellre dom glada och lyckliga stunderna med mormor och även med min morfar och älskade farbror..
Jag lever och det är jag oerhört glad för, och ingen av mina bortgångna släktingar hade velat att jag sörjde dom..

Ingen vill det..
Så hur mycket jag än saknar dom så det ibland gör ont, så är jag glad för att jag ens lärde känna dom..
Och och ödet vill så kommer vi träffas igen..

Jag bara är sån, positiv i alla vinklar !

Emmelie