Confessions of a smalltowngirl

Vart går gränsen för otroheten egentligen?
Många gånger har jag disskuterat den frågan och svaren är alltid olika, åsikterna skiljer sig varje gång.
Men hur långt får en människa egentligen gå för att klassas som otrogen?
En öm smekning på kinden, en puss på kinden,
eller är det helt enkelt så att otrohet är enbart när man har sex med en annan?
Jag kan disskutera detta i många timmar, dagar, månader, år..
Men jag kommer alltid fram till samma svar, det beror på betydelsen!
En öm smekning på kinden samtidigt som man har glimten i ögat, betyder det ”hej”,
eller betyder det ”jag vill träffa dig igen”.
En puss på kinden, är det vänskapligt eller betyder det, ”jag vågar inte pussa dig på munnen”.
Att ha sex med en annan människa kan ju enbart betyda sex, det behöver inte vara några känlsor inblandade.
Privat så tycker jag att ligga och kolla på en film, kramas och bara mysa med en annan människa än din partner,
ibland är värre än att gå hem med någon bara för att lusten har tagit över!
Att ligga och mysa och kramas med en go film gör man inte med vem som helst, det är mer betydelsefullt än
att gå hem och bara dra över någon.
Däremot så betyder sex med den du älskar mer än något annat, då blir sexet helt plötsligt till något vackert
och betydelsefullt och det styrs inte längre utav bara lusten.
Men hur kommer det sig då att även fast man är i ett stabilt och lyckligt förhållande helt plöstligt får syn
på den där oerhört sexiga tjejen/killen i baren och lusten bara tar över och du fastnar i ”otrohets”träsket?
Är det för att din partner inte kan ge dig det du vill ha? Eller är det bara för att lusten gör dig blind
och får hjärnan att stänga av känslorna för din partner?
Men då är egentligen frågan, vad är sex?
Jag fick förklara för mig av min gynekolog för ett tag sedan att ”du får ha sex, men inte samlag”..
Då frågade jag så förundrad som jag var, vad är sex och vad är samlag?
Min gynekolog förklarade så fint för mig att ”sex är när det är oralt medans samlag är när din kille för in
sin penis i dig”.
Men då undrar jag, varför säger vi ”vi ska ha sex”, när vi då menar att vi ska gå hem och ha ”samlag” med någon?
Jag tror ändå att det är lite från person till person, vart går gränsen?
Min mor förklarade för mig att en kyss är inte otrohet men sex är otrohet, men jag förklade då så fint för min
mor att en kyss kan vara steget värre än otrohet, det beror på hur den utförs.
Och när jag då förklarade vad jag menade så förstod hon mig med en gång och tyckte att jag faktiskt hade rätt i
det jag sa!
En kyss och sedan utbyta nummer, eller fortsätta prata efter det att man har kysst varandra, det är värre än
att kyssa någon i en sekund och sedan förstå att man gjorde fel och avsluta det hela och vända ryggen till.
Men om du sedan är den personen som sitter ensam hemma i din säng och får reda på att din partner har pussat
någon på munnen då betyder det otrohet, medans den personen som utförde denna puss menar på att det ”bara var en puss”.
Så ibland kanske man ska förstå de båda parterna i detta?
Man kanske ska förstå att den ena är ångerfull och att den ena är besviken?
Eller ska man alltid ställa sig på den enas sida? Jag tycker att det är skönt att höra bådas sida utav händelsen, att sedan
försöka förklara för dom båda vad dom båda har gjort fel och vad dom har gjort rätt.
Den som har varit otrogen har alltid gjort något fel som kommer att såra fler människor än den dom är tillsammans med,
men även den som har blivit bedragen kanske gör fel i att dömma innan hela historien kommit fram?
Sedan kommer frågan, vem ska man skylla på?
Partnern eller den lediga som raggade upp din partner? Tyvärr gör dom flesta felet att förlåta partnern men avsky den
felande länken, och sedan låtsas att allt är okej.
Men sen kanske man får tänka såhär, din partner känner du och vet vart han/hon finns, medans den andra delen av otroheten
känner du inte, och han/hon kanske tom vet att det var just din partner hon/han strulade med?
Många frågor men ack så lite svar!
Tyvärr så kommer disskutionerna nog alltid att finnas där!
Vart går gränsen för otrohet?

Dagens blogg: tillägnas min kusin Jonathan från norge bara för att han har sådan underbart bra hand om erik, och för
att han faktiskt kom hit och hälsade på!

Tills nästa gång: Var trogna, tillslut kommer det förflutna ikapp er och ni kommer få ångra er för det ni gjorde!

Kommer vi någonsin lära oss alkoholens gränser?
Kommer vi någonsin lära oss ”när det räcker så räcker det”?
Kommer vi någonsin strunta i ”bara en till”?
Har svårt att tro det, människor säger hela tiden ; ”jag känner mina egna gränser, jag vet när jag ska sluta och har fått tillräckligt”.
Ändå så står dom där den där Lördagen med kompisarna och vet inte vad nykterhet är för något, dom vaknar dagen efter och första tanken är; hur kom jag hem? vad hände igår? vem ringde jag till? vem hånglade jag med?
När ska vi lära oss våra gränser?
Anledningen till att jag undrar över detta är att jag själv inte känner mina gränser.
Men jag och min kära vän S pratade om detta över några glas vin, är du på gott humör så verkar 3 vinglas räcka för att du ska komma in i en härlig och ljuv stämning, men är du på dåligt humör så verkar det inte ens räcka med 1 vinflaska för du är ändå lika nykter som du var på morgonen då du vaknade.
Är det så att man bara för att man har ett gott humör blir mer onykter än vad man är? Man helt enkelt ”spelar” full som man gjorde efter en 3.5:a när man var 13?
Gårdagen avslutades redan klockan 00 då jag tyckte att det kanske var dags att gå hem.
Och idag har jag mått som förtjänat, det är då tankarna börjar; jag ska aldrig mer dricka, ungefär..
Men det är ju egentligen rent skitsnack för jag vet själv att på Lördag ska vi fira nära vännen W som fyller 21, och då komemr vinet komma fram igen.
Så hur kommer det sig att alkoholen lockar så? Att vi aldrig kan lära oss att hantera den?
Och dessutom, hur kommer det sig att vi alltid skyller på ”jag var full”, när vi gör något som sårar en annan människa?
Du är inte mindre människa för att du har alkohol i kroppen, du blir bara med våghalsig!
Fast är det också ett spel vi spelar ”alkoholen gör mig mindre blyg”?
Man har ju varit med om att bli sårad, sårat eller sett ngn såra, och oftast så används meningen ” jag var full” dagen efter!
Men det är som att säga, jag var för trött, det har ungefär samma effekt på oss som alkoholen, vi blir suddiga i blicken, sluddrar, tänker inte klart och kan inte föra normala samtal!
Jag skyllde länge på ”jag var full”, men har sedan efter många sådana svar kommit på att, jag kommer ju faktiskt ihåg varför jag gjorde/sa så, och jag vet även anledningen till varför jag gjorde det, så vad ger det mig för skyldighet att skylla på alkoholen, som jag faktiskt själv har valt att dricka?
Alkoholen väljer inte oss, det är vi som väljer alkoholen.
Och hur roligt är det att höra dagen efter; ”fan vad full du var igår Sem”?
Det är inte roligt, inte efter att ha hört det några gånger i några år, nu säger jag inte att jag dricker mig totalt nersupen varje helg, ibland räcker det med ett glas vin och så går det några torrveckor.
Som vissa säger att dricker man varje helg så är man klassad som en helgalkoholist?!
Bara för att det är roligt att umgås med människor och ta några glas vin kanske varje helg, om man har många vänner, så ska man behöva skriva in sig på AA?
Det ska till väldigt mycket alkohol, många dagar i veckan för att jag tycker att man ska klassas som en alkoholist.

Många tankar en sen torsdagsnatt, men man tänker mycket, får man inte ut tankarna ibland så blir man tillslut helt galen, då är det kanske mentalsjukhuset som gäller istället.. Kanske inte så illa, men ändå.

Dagens blogg är tillägnad min underbara vän Sanna som låter mig klaga, skratta, hjälpa och dricka ihjäl mig på kaffe ihop med henne!

Tills nästa gång Ta det lugnt med alkoholen, man kan aldrig skylla sina misstag på någon annan än sig själv!

Vaknade klockan 12 av en natt med massor utav film med min älskling!
Kollade på Morden i Midsummer, Sex and the city och sedan Sweeney Todd.
Förövrigt så älskade jag Sweeney Todd, jag är väldigt fascinerad av Tim Burton faktiskt, annars så brukar jag vara en dramakomedi tjej, och rätt ofta en actionkomedi tjej, men när det gäller Tim Burton så kan jag inget annat än att älska det han gör. Han har en fantasi olikt alla andra och han drar sig inte för att spela fullt ut med den.

Men iallafall tillbaka till gårdagen, det var varmt som tusan, kvavt likt ingen annan dag, och sedan kom den förbannade åskan, att den alltid ska komma när jag minst anar det, för att sedan skrämma mig så jag skiter ner mig!
Det är inte speciellt snällt, jag är väldigt väldigt mesig när det gäller åskan, rädslan följde med mig från att jag var liten och den verkar trivas i min hjärna för jag är lättskrämd till 100.
Men åskan avtog ju den med, så jag och några vänner åkte till Allum för att snappa åt oss lite snygga reakläder.
Och kläder blev det minsann, en långklänning från MQ, oversize t-shirt och brunt linne från Gina Tricot, korta jeansshort, tröjklänning, oversizelinne och ett par solglasögen från H&M.
Det var en lyckad dag och jag är VÄLDIGT nöjd med mina kläder.
För ikväll blir det utgång och jag (dum som jag är) har redan plockat ihop vad jag ska ha på mig, det gjorde jag redan för typ 3 dagar sedan.
Det är bra att vara ute i tid, haha!

Jag körde ju då, tog min bil till Allum, och när åskan väl hade försvunnit härifrån, så är det självklart att vi ska träffa på den strax utanför Floda igen, och jag fick köra något långsammare för det forsade floder på vägen, och det blixtrade.
Sådan tur har jag när jag kör bil.

Måste hämta posten, få väckt älsklingen och sedan dricka morgonkaffet..

Så Dagens”morgonblogg” är tillägnat min kära pojkvän som alltid finns nära och tycker om att trängas i en 90säng med mig

 Och tills vidare : Hakuna Matata, Inga Bekymmer

Ja då var man tillbaka i bloggandets värld.
Efter några månaders svalt bloggande så hittade man en ny sida där man kunde blogga.
Har innan alltid bloggat på blogger.com, men efter 2 gamla bloggar och en massa depprimerande inlägg så kändes det som att det var dags att byta blogg, och skriva om nutiden.
Dåtiden är ett jobbigt ställe, dit tankarna vandrar rätt ofta faktiskt.
Det förflutna har dig i sitt järngrepp, vet faktiskt inte riktigt hur jag ska komma ur det, någonting varje dag påminner mig om det förflutna, oftast så är det ju inte vackra tankar, det är rätt dunkelt faktiskt.
Det är som uttrycket ”det förflutna har kommit ikapp mig”, okej, det låter väldigt deprimerande detta också, men det är bara tankar som är rätt sköna att få ut ibland.
Det förflutna är ju inte bara mörkt, har haft en del ljusa tider också faktiskt, alla skidresor, Bulgarien, alla de gamla vännerna som man även har kontakt med idag. Så jag kan ju inte säga att det alltid är tråkigt.

Nutiden, som den ser ut just nu, den är ganska dyster faktiskt, eller, jag är lyckligare än jag varit på många år.
Och som alla säger, skriver, skriker, läser, jag har underbara vänner, familj och en faantastisk pojkvän.
Förutom att denna gången så menar jag vad jag skriver, man kan ju ha skrivit det ett X antal gånger utan att mena det, för det var så man skulle skriva, det lät bäst helt enkelt.
Men vad fan, man kan inte alltid ha ett perfekt liv, jag menar, ingen människa är perfekt.
Och vilka är det du oftast blir sur på? Vilka är det du oftast bråkar med? Jo vänner, familj, kärleken.
Så har det ju varit sedan urminnes tider, och så lär det förbli.
Men det är väl livets gång antar jag, man älskar, och man hatar, man skiljer sig, man försonas!

Sommaren ligger på högtryck nu, det är alldeles för varmt, jag är röd som en kräfta, och jag är alldeles för trött för att ens orka vara utomhus. Och vi säger att vi älskar sommaren.
Tacka vet jag de goa, kyliga vinterkvällarna när man ligger i soffan under duntäcket och kollar på film och dricker en varm kopp kaffe, jag menar på vintern kan du iallafall värma dig, hur lätt är det att kyla sig på sommaren när solen steker dig levande? Fast iofs, det är skönt att slippa 30 minuters påklädning varje dag.

Dagens blogg är nog mest tillägnad min galna katt som levde rövare i min säng så jag vaknade på ett inte allt för gott humör.

Tills nästa gång : Livet är vackrare än vad man tror, lev varje dag som om det vore din sista! (kanske ska lyssna på det själv)

/Sem