Kommer vi någonsin lära oss alkoholens gränser?
Kommer vi någonsin lära oss ”när det räcker så räcker det”?
Kommer vi någonsin strunta i ”bara en till”?
Har svårt att tro det, människor säger hela tiden ; ”jag känner mina egna gränser, jag vet när jag ska sluta och har fått tillräckligt”.
Ändå så står dom där den där Lördagen med kompisarna och vet inte vad nykterhet är för något, dom vaknar dagen efter och första tanken är; hur kom jag hem? vad hände igår? vem ringde jag till? vem hånglade jag med?
När ska vi lära oss våra gränser?
Anledningen till att jag undrar över detta är att jag själv inte känner mina gränser.
Men jag och min kära vän S pratade om detta över några glas vin, är du på gott humör så verkar 3 vinglas räcka för att du ska komma in i en härlig och ljuv stämning, men är du på dåligt humör så verkar det inte ens räcka med 1 vinflaska för du är ändå lika nykter som du var på morgonen då du vaknade.
Är det så att man bara för att man har ett gott humör blir mer onykter än vad man är? Man helt enkelt ”spelar” full som man gjorde efter en 3.5:a när man var 13?
Gårdagen avslutades redan klockan 00 då jag tyckte att det kanske var dags att gå hem.
Och idag har jag mått som förtjänat, det är då tankarna börjar; jag ska aldrig mer dricka, ungefär..
Men det är ju egentligen rent skitsnack för jag vet själv att på Lördag ska vi fira nära vännen W som fyller 21, och då komemr vinet komma fram igen.
Så hur kommer det sig att alkoholen lockar så? Att vi aldrig kan lära oss att hantera den?
Och dessutom, hur kommer det sig att vi alltid skyller på ”jag var full”, när vi gör något som sårar en annan människa?
Du är inte mindre människa för att du har alkohol i kroppen, du blir bara med våghalsig!
Fast är det också ett spel vi spelar ”alkoholen gör mig mindre blyg”?
Man har ju varit med om att bli sårad, sårat eller sett ngn såra, och oftast så används meningen ” jag var full” dagen efter!
Men det är som att säga, jag var för trött, det har ungefär samma effekt på oss som alkoholen, vi blir suddiga i blicken, sluddrar, tänker inte klart och kan inte föra normala samtal!
Jag skyllde länge på ”jag var full”, men har sedan efter många sådana svar kommit på att, jag kommer ju faktiskt ihåg varför jag gjorde/sa så, och jag vet även anledningen till varför jag gjorde det, så vad ger det mig för skyldighet att skylla på alkoholen, som jag faktiskt själv har valt att dricka?
Alkoholen väljer inte oss, det är vi som väljer alkoholen.
Och hur roligt är det att höra dagen efter; ”fan vad full du var igår Sem”?
Det är inte roligt, inte efter att ha hört det några gånger i några år, nu säger jag inte att jag dricker mig totalt nersupen varje helg, ibland räcker det med ett glas vin och så går det några torrveckor.
Som vissa säger att dricker man varje helg så är man klassad som en helgalkoholist?!
Bara för att det är roligt att umgås med människor och ta några glas vin kanske varje helg, om man har många vänner, så ska man behöva skriva in sig på AA?
Det ska till väldigt mycket alkohol, många dagar i veckan för att jag tycker att man ska klassas som en alkoholist.

Många tankar en sen torsdagsnatt, men man tänker mycket, får man inte ut tankarna ibland så blir man tillslut helt galen, då är det kanske mentalsjukhuset som gäller istället.. Kanske inte så illa, men ändå.

Dagens blogg är tillägnad min underbara vän Sanna som låter mig klaga, skratta, hjälpa och dricka ihjäl mig på kaffe ihop med henne!

Tills nästa gång Ta det lugnt med alkoholen, man kan aldrig skylla sina misstag på någon annan än sig själv!