Man är hemkommen ifrån en underbar vecka i Norge och vardagen har redan satt sin prägel..
Suck, att man alltid ska ha en sådan ågren för att komma hem igen, men jag antar att det är så att hur långt och länge du än försöker fly så kommer verkligheten ikapp dig tillslut ändå..

Men jag har en svag känsla av malplacering, känner mig helt enkelt malplacerad i världen just nu, som att jag inte riktigt är där jag ska vara..
Som att hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig kunna stanna upp, utan jag kommer alltid hoppas på att försvinna till ett ställe som känns som ”hemma”..

Känns som att varje dag blir mer och mer ångestfylld pga att jag inte hittat vart jag hör hemma..
Det saknas någonting i mitt liv och hur mycket jag än försökt söka efter det så har jag fortfarande inte hittat det, och jag är mer lycklig när jag är hemmifrån än när jag är hemma i hemstaden..

Det är mest tack vare mina vänner som jag stannar kvar, men just nu har jag känslan av att inte ens det räcker till..
Känner mig inte ens 60% lycklig här just nu, därför man är bra på att hålla det inom sig, men varje gång jag sätter mig ner så kommer tankarna igen..
Har tom varit ute och kollat på jobb, endast i utlandet.. Sökte mig tom så långt bort som Asien och Sydamerika..
Någonstans bara, bara det inte är i Sverige..

Hade helst velat dra mig till Norge pga att det finns släktingar där ifall det händer något, men det verkar lönlöst i dessa tider..
Och jag är inte speciellt sugen på Oslo, där tyvärr den största arbetsmarknaden finns i Norge..

Men jag kanske ska försöka hålla mig i lite mindre än ett år och sedan söka mig till någon skidort..
Tyvärr suger jag på skidor nu för tiden och åker bara snowboard, men jag ska väl kunna lära mig skidor också så att säga..

Men jag behöver komma bort ifrån allt, jag önskar att jag hade flera miljoner så jag bara kunde resa runt och vara borta i 1 år, försvinna ifrån allt och få leva som bara jag vill, utan krav, utan räkningar, utan denna trista vardagen..

Och åldersnojja börjar jag också få, hur länge ska man kunna leva livet och leka som man vill ?
När säger det stopp?

Fan jag fyller 22 i år och vad fan har jag åstadkommit egentligen?!
Alla drömmar jag haft, eller alla drömmar jag skapat mig de senaste?
Vad hände med att förverkliga iallafall 1 utav dom?

Herr ågren jag behöver ett nytt liv, NU!!

/Emmelie