Då var ännu en veckas arbete på sin plats och schemat ändrat.. Nu blir det 11-1930 hela veckan..
Med allt som hänt så är jag ganska glad över att vara borta så länge på dagarna faktiskt..
Behöver komma iväg och lägga tankarna på annat faktiskt..

Vaknade idag och kände mig lycklig fast inte ljust lycklig, mer lycklig på ett mörkt sätt..
Ungefär ”jag gick miste om något jag ville ha, men är tacksam för det jag har”..
Det är konstigt det där med känslor, om jag tänker efter på det halvåret som varit så har jag bit för bit låtit känslorna styra mig, har varit mer instängd i mitt egna lilla huvud..
Så länge känslorna inte fanns där kunde inget stoppa mig, men nu har det tagit tvärstopp..
Men som sagt jag är varken ledsen eller sårad, har mig själv att skylla..
Eftersom det var en överrenskommelse redan från början att det inte skulle gå emot det seriösa..
Men jag missade visst den gränsen tillslut..

Men vad kan man göra ?
Bara leva livet, och jag är fortfarande glada/positiva jag..
Alltid leendes.

Men ljuger väl om jag säger att man inte har ett litet hopp kvar..
Men jag behöver bara en del svar först, för det är svårt att gå igenom livet när det känns som man gjort något fel, fast man kan inte förstå vad..

Knepigt det där..

Nu blir det åka till jobbet!!

Solong suckers!