Har inte haft speciellt mycket lust att skriva något alls idag, har funderat hela dagen på vad jag skulle skriva om, och kom fram till att det är så mycket som händer att jag bara blev helt tom tillslut..
Men som alltid så tycker jag det är en befrielse med bloggen, att få skriva av sig alla bekymmer som alltid kastas emot mig.. haha, egentligen har jag inte speciellt mycket bekymmer, är ganska bekymmerslös, men jag har mycket att fundera över om man säger så..

Helgen har som vanligt varit händelserik.. Fredagen började som dom flesta vet med idol hos Bells med henne, Emma och Pär, senare kom några av pojkarna förbi för att hämta sina cyklar, dom stannade ett tag och åkte senare, men tog som vanligt inte med sig cyklarna.. haha..
Jag var partysugen så jag fixade skjuts så jag kunde joina killarna på Stures, fick med mig Bella och dom också, väl på Stures så var det lugnt och mysigt, men det slutade inte där, vi fortsatte till nya stället i stan Mangiamo eller något sådan heter det..
Första gången jag var där, riktigt mysigt ställe faktiskt..
Kvällen blev en intressant kväll, länge sedan jag njöt så av att bara vara..
Blev på något sätt en sen kväll, en underlig, mysig, intressant, mystisk kväll..
Det var en hmm, ja en underbar fredag iallafall..
Lördagen fortsatte med att vakna och gå till Stures med jobbet vid 4 för lite bowling och mat..
Sedan bara hem fort runt 7 för att göra mig iordning till förfesten..
Blev en ganska lugn förfest för att sedan dra oss till hotellet..
Hotellet blev också ganska lugnt, mycket intressant kväll..
Jag chockade mig själv med att faktiskt göra något som jag just i den stunden ville göra, vilket såklart chockade mig själv hahaha.. Jag blev mållös av mitt eget aggerande, det händer inte ofta..
Men jag har svårt att inte falla för frestelsen i dessa dagar har jag märkt..

Hotelletvistelsen slutade väl inte på världens bästa sätt, jag var i chock och visste varken in eller ut..
Men jag tog mig därifrån levande och gick för att äta mat, det var längesedan jag åt såkallad ”fyllemat”..
Blev till att promenera hem, fick sällskap en bit vilket var trevligt..
Sedan hem och lägga mig när jag upptäckte att det inte alls var kul att sova själv..
Hade svårt att somna och började tom räkna får..
Säger det, jag har för mycket i tankarna just nu..

Men Söndagen blev varken Söndagslycka eller Söndagsångest..
Har varit helt tom idag, har inte känt någonting..
Inte helt sant kanske, det kommer nu istället..
Lite tidigare kände jag en enorm Söndagslycka, just nu känner jag allt för mycket Söndagsångest..

Fick även höra igår att folk tycker om min blogg, men dom undrar hur jag kan vara så öppen..
Hm, ska man skriva en blogg bara för att göra andra till lags?
Jag visste inte att det var en plikt att skriva som andra vill..
Hmm, nej nej nej, det där går jag inte med på, jag skriver precis vad jag vill när jag vill..

Jag börjar känna mig utmattad och bara helt bubblig, jag vet inte riktigt vad det är med mig..

Satt och funderade förut på hur folk möjligtvis ser på mig som person..
Har kommit på hur mycket jag förändrats sedan i somras.

Jag har gått ifrån att vara den där känsliga, romantiska, bittra människan till att bli en kall, okänslig och sprallig människa, vet inte vad som är bäst..
Tyvärr har det hänt alldeles för mycket i mitt liv att jag det senaste inte tillåtit mig att känna efter hur mina känslor egentligen har påverkats..
Jag ahr byggt upp en mur runt mig som jag skyddar mig bakom..
Ingen människa kan längre se hur jag mår, jag kan berätta och ibland faller muren, men bara en smula..
Den byggs upp lika fort igen, tyvärr så är jag bra på att fejka ett leende..
När jag är med mina vänner behövs ingen mur, för då är jag som lyckligast, då behöver jag inte låtsas..
Men ibland överrumplar känslorna mig och jag blir rädd för vad jag själv känner och då reser jag muren igen.:
Låter konstigt, speciellt för folk som nyligen lärt känna mig, men en sak kan jag säger, hur motsägelsefullt det än låter, att mer äkta Emmelie än sphär kan det inte bli..

Bara det att jag är dålig på att visa känslor.. Det är något jag fått lära mig det senaste året, att alltid vara stark och inte visa omvärlden det minsta sårbarhet.. Det är då man såras som mest.
Och defenitivt inte visa minsta tecken på svaghet..
Tyvärr är en av mina svagheter mina egna känslor..

Och därför är jag som jag är idag..

För..

Denna helgen har jag känt mer än vad jag gjort på väldigt länge..

”Jag vet vad jag vill ha, men vet inte om jag kan få det”..

Sad, but true..

Det är väl det värsta, att inte veta..
Och där sätter frustrationen sin fot.. Att inte veta vare sig in eller ut..
Men som sagt, jag är inte bra på att visa vad jag känner så i dom flesta fallen får jag nog skylla mig själv..

Denna helgen har iallafall varit underbar..
Tyvärr kan jag inte ge mer detaljer än jag gjort..

Där ser ni, samhället lägger sig i igen..
Man kan tydligen itne skriva vad som helst, när som helst..

förvirrad går ja och lägger mig..

PoK

Em