Långvarig eller kortlivad vänskap? vad är egentligen bäst för dom inblandade parterna?`
En långvarig vänskap är en vänskap som varar i många år, kanske tom hela livet.
En kortlivad vänskap är den sortens vänskap där man umgås med någon ett tag för att sedan sluta upp med det och kanske aldrig mer vara
sådana vänner, men vad är då egentligen vänskap?
Är man verkligen vänner om man bara inleder ett kortvarit vänskapsrelation?
Eller är man bara (som en vän så kärt förklarade) ett ”substitut” för den andra partern?
Jag har vänner, bra vänner och även mindre bra vänner, men jag kan ju inte säga att vännerna flödar.
Jag har mina riktigt bra vänner, medans jag håller mig mest undan dom mindre bra.
Jag vill inte gå omkring bland människor där jag inte känner tillit, där jag inte kan vara mig själv.
Hellre en stor baksetboll än flera små tennisbollar.
Jag har många vänner som jag faktiskt har känt i några år nu, bla Sanna och Sofi.
Jag och Sanna har varit super dupervänner, men efter ca 2 år så tog det slut, vi hade helt enkelt ett vänskapsuppehåll på 2 år
för att sedan faktiskt helt oförberett hitta tillbaka till varandra och fortsätta där vi slutade.
Men inte kändes det konstigt för det, samma sak med Sofi, vi har inte heller träffats på 2 år, men vi började där det avslutades också.
Även min underbara vän Emil, han är min bror i vått och torrt, mer syskonkärlek än vad man kan hitta ibland kanske, men vi har ett ganska
bra vänbskapsförhållande, vissa veckor hörs vi inte alls, det kan gå månad efter månad och vi kanske bara träffas 1-3 gånger, för att sedan
inte kunna vara utan varandra i mer än några dagar, eller iallafall så måste vi prata med varandra nästan varje dag.
Det kanske känns udda för vissa att en tjej och en kille kan vara så bra vänner utan några känslor inblandade, men ärligt talat
så är Emil precis som en bror för mig, och jag skulle inte kunna tänka mig honom som något annat.
Man har väl disskuterat det ibland, men om det är något som framkallar kräkkänslor så är det nog dom tankarna, för jag kan inte se ett
liv med Emil mer än som vän, han finns där och stöttar, men det har aldrig funnits, finns inte och kommer heller inte att finnas
starkare känlsor än vänskap emellan oss. Det är ett faktum.
Sen finns det ju den vänskapen som är så stark i början men sedan tynar ut och försvinner helt!
Då är frågan, vad kallar man sådan vänskap?
Är det så att en vänskap faktiskt innebär att man ska kunna vara utan sin vän i veckor utan att det ska blir några komplikationer?
Eller betyder det att man bara har skaffat sig en substitut?
För mig så finns det inget/ingen i mitt liv som är eller någonsin har varit ett substitut för mig.
Därför kan jag ju säga att när folk kommer och kanske anklagar mig och berättar för mig vad jag känner och hur jag tänker, så
kan jag inte mer än att undra, vad har jag gjort dig?
Om jag blir arg på en vän så är det inte mer än rätt än att säga det till denna personen, men om jag inte nämner något, så ser jag inte
anledningen till att älta något som faktiskt inte är sant?`
Varför kan inte personer bara nöja sig med ett ”jag är inte arg”?
Måste man älta det om och om igen, om en person säger att hon/han inte är arg, då är det väl så?
Eller litar man så lite på sin vän att man faktiskt inte nöjer sig med bara ett utan behöver höra det 3-4 gånger?
Men vad är egentligen vänskap? Är det ömhet, närhet? Eller bygger vänskapen enbart på en stark tillit?
Till mina vänner känner jag en enorm tillit, jag vet att vilken tid som helst på dygnet kan jag ringa dom och gråta, och dom ger mig
en axel att luta mig på, jag vet att behöver jag hjälp så finns dom där på bara 2 sekunder.
Jag kan prata om mina drömmar, mål, tankar, val med mina vänner, när jag känner för det, och det tackar jag dom innerligt för.
Utan mina vänner hade jag inte varit där jag är idag, dom har format mig till den människan jag idag lever som.
Sanna och Emil är dom två som varit med mig igenom dom jobbigaste tiderna men även under dom lyckligaste, hade inte dom varit hos mig den tiden
så vet jag inte vem hade vänt mig till, det är tack vare dessa två underbara människor som jag faktiskt orkar mer
än vad jag gjorde för många år sedan.
Med dom två så vet jag att jag kan skapa mig en långvarig vänskap, och det är jag tacksam för.
Sen har jag många många andra vänner som står mig nära också, men vissa av dom klarar inte av ett vänskapsuppehåll.
Och kan inte dom klara av det så vet jag inte vart den vänskapen bär, för ibland behöver man luft ifrån en intensiv vänskap.
Sådan är jag och se vilka vänner det är jag faktiskt har kvar och har samma vänskap med som för några år sedan?
Det är dom personerna som klarar av att vara ifrån varandra, man behöver inte ringa varandra varje dag för att
vänskapen ska gå runt, men man vet att när det väl gäller så kommer dom på 2 sekunder.
DET kallar jag vänskap, jag kan blir mäkta trött på en person och då tar jag ibland vänskap
det handlar inte om att jag är SUR eller ARG för något,
det handlar om att man behöver lite space ifrån varandra ibland.
Det kan vara skönt att inte alltid känna den pressen att behöva ringa varje dag.
Tillslut blir det mest en plikt att ringa, det är inget man känner för utan det är en grej man bara måste göra.
Jag hade en sådan vän en gång, jag tyckte inte om att umgås med henne tillslut för det ända jag fick höra var ”du är med din pojkvän för mycket,
nu har du inte varit här på 4 dagar, du är aldrig med ute och festar med bara oss”.
FÖRLÅT mig om jag tyckte att det mest blev en plikt tillslut efter ett tjöt som höll i ett halv år?
Jag vill inte att mina vänner ska innebära en plikt.
Man är plikttrogen sina vänner, men till en viss gräns, jag kan inte följa mina vänners ord varje dag, år ut och år in.
Jag kan inte alltid komma varje gång dom vill, jag kan inte alltid prata när dom vill, jag kan inte alltid komma och hämta dom med bilen
bara för att dom inte har körkort och dom orkar inte gå!
Då tillslut baseras vänskapen på vem som har mest pengar, eller vem man drar mest fördel av.
Ska inte en vänskap handla om tillit, ömhet och närvaro?
Jag trodde det iallafall, men som det verkar på andra….

Så har jag väldigt fel..

Tack och hej, vänskap gör mig ibland GALEN!
(beroende på vem det handlar om)

Peace love and UNDERSTANDING!

http://nyligen.se/blogg/nrpck2